En dag till en annan ser man en förändring som man levt med hela tiden. Man förändras så långsamt att man inte märker vad som händer. En dag får man helt plötsligt lov att bli medveten om vem man har blivit och kan se hur lite man visste för ett tag sedan. En uppenbarelse som talar om för oss hur mycket vi faktiskt lär oss med tiden. En tröst då vi vissa dagar känner oss mer än väl vilsna i våra egen tankar.

Tänk om man fick ett visst antal år tilldelad sig när man föddes. Exempelvis 87st. Sen om kanske man har ett barn som olyckligtvis bara har fått två år, kunde man kanske ge bort 31år då man kanske är 25 och så kanske pappan ger bort en stor del av sina liv också så inte mamman måste ge bort alla sina 62 som hon hade kvar. Dom vill ju hinna leva lite tillsammans med men ändå att barnet skall leva längst liksom.

Ja… det hade väl vart en bra grej att ta upp i riksdagen!?

En mening jag aldrig tidigare hört:

”Det är terror. Dom kör in i läppstiftet.”

Ibland blir jag lite rädd att jag har en tumör som ligger och trycker någonstans på dom delar i min hjärna som gör att jag har den personligheten som jag har – typ ”fantasicentrat” – och att man skall upptäcka detta och ta bort den. Och när den tagits bort försvinner mina tankar som jag håller så kära och som gör att livet är roligt och så blir jag en tråkig och platt människa utan fantasi och inga fler intressanta tankar kommer någonsin att komma ut och mitt liv kommer vara slut utan att jag vet om det.

Du är nog som jag skulle vilja att jag var.  Du ser ett mål och jobbar dig ända fram till drömmen. Själv står jag kvar i mitten rädd för vad som skulle hända om jag rörde mig. Alltid en dröm framför mig.

Du pratar inte som andra formulerar sina ord. Du är en hemlighet som läcker. Utan att avslöja vem du är talar du om vad du har innom dig utan att det hörs.

Du måste hitta någon som kan höra din tystnad och som inte farcineras utav din karaktär.

Vi är på helt olika linjer som då och då kan korsas men det skulle bli fruktansvärt ensam i längden.

Det  var inte min tanke. Inte min verklighet iaf. Den tanken låg i ett annat fack. T ex där alla morbida tankar ligger som jag inte har något till övers för. Om du förstår hur jag menar. Man har ju olika fack i hjärnan. En del är nära till hands och utnyttjas gärna i verkliga livet. En del ligger längre in och kan plockas fram i den bakre tanken men kommer aldrig ut i verkligheten. Utan dom tankarna hade livet inte vart så roligt som det kan vara. Dom tankarna förgyller då dom är mer obsena och knäppa.

Dom främre tankarna sitter ihop med mellansfacktankarna som i sin tur sitter ihop med dom bakre men dom främre och bakre kommer aldrig i kontakt med varandra. Dom kan kombineras i ord men inte i handling.